Jag och Thilda har ju några projekt på Renkesgården just nu och det går med full fart. Trudes två dressyrhästar ska ridas in, Också Thildas halvtokiga köttbullekuse Lady Spitfire samt en liten nervig men bestämd dam, Rosa, som båda är 4 ska snart gå att ridas på. Jag fortsätter även med Gutten, 2 år, som numera blivit vallack och lite mer hanterbar efter det.
Då Trudes ena häst India gått och skadat läppen och är sydd är det bara Solo vi håller på med. Solo har skött sig exemplariskt vid insittningen och de första ridpassen i skritt men sedan kom hon på att hon inte alls ville ställa upp, hon ville inte ens skritta framåt. Så vi backade tillbaka, fortsatte med longering, vande henne vid bett med inspänningar då hon gjorde allt för att bli av med kontakt i munnen. Fortsatte med longering med ryttare som bara åkte med och det hela har fungerat förvånansvärt bra. Sist jag red henne longerade Thilda i galopp för första gången och jag fick sitta på. Wow vad fint hon gick! Sedan kunde jag skritta runt själv och styra runt samt sätta igång henne för skänkeln. Stora framsteg!
Lady Spitfire(Lillan) som har studsat runt som en studsboll i linan innan och vi har haft mardrömmar om vem som ska våga sitta på henne de första gångerna, går numera att både skritta och trava på med bara hjälper från ryttaren. Jag fick göra de första uppsittningarna då jag tydligen tycker det är roligare än Thilda(??) ;) plus att Thilda har nog bättre kontroll på sina hästar från marken än vad jag skulle ha. Lite studs och bockelibus blev det men det kunde oftast avhjälpas med att böja in näsan mot skänkeln och då är det inte så lätt att busa längre.Det är något jag vill ska funka på alla hästar innan jag sitter upp eftersom det är bästa sättet att få stopp. Efter bara ett par gånger löste vi det och nu är hon som sagt snäll och stabil att rida än så länge.
Gutten är en väldigt speciell herre som jag gärna ville prova jobba med som utmaning då ingen knappt vågade ta i honom utan att bli uppäten eller inknödd i väggen. Att han är en dressyrhäst med långa ben och redan runt 170 i manken vid 2 år har inte gjort saken bättre. Han är ingen elak häst på något sätt men efter en tuff start och flaskuppfödd samt massa hingsthormoner hade han svårt att uppföra sig som en häst. Efter kastreringen började jag hantera honom igen och nu kan vi ta oss ner till paddocken utan större problem. Det går att få kontakt med honom, han har lättare att kontrollera sina nerver och är mycket mer samarbetsvillig. Gutten är två nu och har haft sadel, benskydd och går att longera i båda varven, om än lite protester fortfarande. Vi jobbar fortfarande på att man ska hålla avstånd och inte får vända varken rumpa eller bog mot folk, vilket han ibland glömmer.
Då Trudes ena häst India gått och skadat läppen och är sydd är det bara Solo vi håller på med. Solo har skött sig exemplariskt vid insittningen och de första ridpassen i skritt men sedan kom hon på att hon inte alls ville ställa upp, hon ville inte ens skritta framåt. Så vi backade tillbaka, fortsatte med longering, vande henne vid bett med inspänningar då hon gjorde allt för att bli av med kontakt i munnen. Fortsatte med longering med ryttare som bara åkte med och det hela har fungerat förvånansvärt bra. Sist jag red henne longerade Thilda i galopp för första gången och jag fick sitta på. Wow vad fint hon gick! Sedan kunde jag skritta runt själv och styra runt samt sätta igång henne för skänkeln. Stora framsteg!
Lady Spitfire(Lillan) som har studsat runt som en studsboll i linan innan och vi har haft mardrömmar om vem som ska våga sitta på henne de första gångerna, går numera att både skritta och trava på med bara hjälper från ryttaren. Jag fick göra de första uppsittningarna då jag tydligen tycker det är roligare än Thilda(??) ;) plus att Thilda har nog bättre kontroll på sina hästar från marken än vad jag skulle ha. Lite studs och bockelibus blev det men det kunde oftast avhjälpas med att böja in näsan mot skänkeln och då är det inte så lätt att busa längre.Det är något jag vill ska funka på alla hästar innan jag sitter upp eftersom det är bästa sättet att få stopp. Efter bara ett par gånger löste vi det och nu är hon som sagt snäll och stabil att rida än så länge.
Gutten är en väldigt speciell herre som jag gärna ville prova jobba med som utmaning då ingen knappt vågade ta i honom utan att bli uppäten eller inknödd i väggen. Att han är en dressyrhäst med långa ben och redan runt 170 i manken vid 2 år har inte gjort saken bättre. Han är ingen elak häst på något sätt men efter en tuff start och flaskuppfödd samt massa hingsthormoner hade han svårt att uppföra sig som en häst. Efter kastreringen började jag hantera honom igen och nu kan vi ta oss ner till paddocken utan större problem. Det går att få kontakt med honom, han har lättare att kontrollera sina nerver och är mycket mer samarbetsvillig. Gutten är två nu och har haft sadel, benskydd och går att longera i båda varven, om än lite protester fortfarande. Vi jobbar fortfarande på att man ska hålla avstånd och inte får vända varken rumpa eller bog mot folk, vilket han ibland glömmer.
Rosa har vi nyss börjat med. Hon är lite nervig, ibland svårt att få kontakt med samt väldigt bra på cirkuskonster som att stå på bakbenen så högt det bara går. Men efter 4-5 gånger går även hon att longera i båda varven, skritt och trav, med sadel och benskydd. Sist jag jobbade henne la jag tyngd i stigbyglarna och ställde mig i den ena=ingen reaktion. Fortsättning följer...
