Småmaskiga hönät.

Tyvärr har jag inte tillgång till ligghall till mina hästar utan dom står på box på natten. Eftersom hästars mage och kropp är gjorda för att äta ofta och ett strå i taget är småmaskiga hönät en bra uppfinning. Då har de att göra hela natten vilket gör att både huvud och mage mår bra. Jag vill inte komma till stallet på morgonen och släppa ut hästar som har bråttom och är halvt hysteriska för att de är hungriga, det känns så fel. Dessutom har jag nu en ettårig hingst som jag vill ge en bra start i livet för utan stress. Än så länge har jag inte kommit på någon bra lösning i hagen, men inne i boxarna ser det ut såhär.

Det ligger hö på marken också men som ni ser väljer han ändå att äta ur nätet. Det blir mycket mer hygieniskt så. Nätet hänger i tre runda krokar, som inte går att skada sig på, med karbinhakar. För att fylla på behöver man bara lossa på den mittersta och nätet kan då sitta kvar. Eftersom nätet hänger längs väggen så kommer höt få det att puta ut och hästarna kan ändå äta i hyfsat bra ställning uppifrån. De behöver alltså inte lägga huvudet på sne förrän det bara är lite kvar i botten. 

Filurens första träning.

Ett nytt projekt! Jossans häst Filur, 3 år, ska ridas in och eftersom Jossan själv är på tjocken så ville hon ha lite hjälp med detta. Klokt tänkt :)

Jag har aldrig träffat hästen innan och då är det svårt att lägga upp en plan om vad som ska tränas på så jag åker till stallet med ett blankt papper och inga större planer. Grejar lite med Filur i boxen och det är en nyfiken, social och lätt häst som gärna vill vara med. Mysigt! Får korrigera lite småsaker och påminna honom om lite saker men vi kommer bra överens och hittar en fin kommunikation. Efter markträning i paddocken så frågar jag Filur om jag får hoppa upp på hans rygg...

Och det fick jag! Det gäller bara att samla ihop tyglarna när man väl kommit upp också...
Ett av mina första mål med att komma upp första gången är att hästen ska stå stilla lugnt och fint på långa tyglar och vänta på vad jag ska göra härnäst. Det är ett bra kvitto på att man har fått en bra och säker kommunikation och att hästen accepterar det jag gör. Då är det bara att hoppa av och vara nöjd för dagen för här har vi en glad och nöjd häst. Som ni ser står Filur stilla, har ett öra vänt bakåt för att lyssna på mig, och ett framåt för att kolla resten av läget. Helt okej! Han är också avslappnad och har sänkt huvudet jämfört med första bilden. Jag är supernöjd med dagen och älskar verkligen att hålla på med detta.

Hästarna har det gott i vintersolen.

Sheriffen, Jessie och Zeus som ligger ner och käkar. 

Kosseträning för Charlie.

Nu var det dags igen, kosseträning för Charlie i Veddige. Dåligt med bilder då jag var där ensam och mest satt på hästryggen. Kurre fick följa med denna gången med och jag är så stolt över honom. På grund av mycket i skolan och kasst underlag hemma har hästarna inte blivit tränade så mycket i vinter. Men Kurre sköter sig som en prins, han joggar runt och går att mjuka upp fint, vi backar genom L på en hand, travar med plastpåse på rumpan, lyssnar och har kul. Sen när det är dags för korna att komma in tänder han till och bara älskar att vara här. Vi fick beröm för att han är en atletisk och välriden häst som jag har bra koll på och som tänder till bra på koträning. Däremot behöver vi träna på respekten för mina skänklar, den liksom försvinner när det blir lite jobbigt och man måste ta i. Så hem och träna :D Tack alla fina roliga människor som var där och gjorde denna dagen till en superdag! Detta ger inspiration mer än något annat.

Inridning!

I höstas började jag rida in Ulrikas fina svarta dressyrsto. 4 år efter en hingst som heter Metall.
Ulrika tyckte att Majesty var en känslig och försiktig häst och visste inte riktigt om det skulle bli lätt eller svårt att rida in henne. Jag tog dock vara på känsligheten, omvandlade den till nyfikenhet och satt upp redan första gången jag jobbade Majesty utan problem. 7 gånger har jag marktränat och ridit, efter det kan hon ge efter och följa bettet åt båda sidorna, stå stilla med ryttare, röra sig i skritt och trav med ryttare, göra halt och igångsättningar samt flytta lite rumpa i halt och skritt. Majesty har fått en lugn, trygg och stabil grund att stå på av mig. Allt har varit helt problemfritt och nu är planen att hon ska vidare till en utbildare där hon får gå mer kontinuerligt och komma igång med sin träning.

Hårt med vinter

Varje dag önskar jag att det kom ett par decimeter snö. Det hade varit så perfekt. Jag vågar knappt gå ifrån gårdsplan med hästarna då det är blankis överallt, än mindre att lasta för att åka nånstans. Nåja. Lite ridet på ängarna har det blivit iallafall, och idag kommer Mathilda och ska hjälpa mig i stallet. Vi får se om vi tar oss en tur med ett par kusar också.

Detta är min första vinter med dräktig sto. Första vintern med växande åring som jag själv kan bestämma över. Innan har jag mest haft rid/tävlingshästar och det har varit ett himla pyssel med lunchfodringar hit och och dit. Nu tröttnade jag och min flock på fyra hästar har fått en rundbal i hagen. Efter några dagar inser jag att man borde köpa en behållare för balen också då hälften ligger utspritt. Nåja, jag har väldigt nöjda hästar, och det är huvudsaken. Inget hungrigt sto som springer under övertråden för att hinna in först, inga grabbar som jagar bort varandra från grinden. Nu kommer hästarna lungt och sansat en och en för att komma in. Det bästa är att jag kan ta in hästarna på kvällen och sedan kunna ta ut vem som helst på gången. Innan har mitt dåliga samvete stoppat mig från att göra det då jag vill att dom ska få äta när dom kommer in.
Det negativa är dock att hästarna inte ser någon som helst anledning att komma in för att ställa sig i en box. De tittar med bedjande ögon och gnäggar från boxarna när jag tar en grimma, inte för att de vill ha mat utan för att de vill hitta på nåt. Lite charmigt är det allt.

Här står Kurre och Zeus och tävlar om vem som är sötast!